26 Juli -2024 Min relation med Mats och några av projekten jag har

 Mats och jag träffades på nätet, han hade en förmåga att uttrycka sig så kärleksfullt och fint i sina brev så jag kände att jag ville bli vän med honom. Inget annat. Jag var gift med en annan,men fanns på nätet och även träffade personer i evangelisationssyfte. 
Mats var redo för GUD, han hade förslorat sin pappa precis i samband med att vi fick kontakt och hade varken mamma kvar eller några syskon. Jo och en flickvän som gjort slut.

Tanken var inte att han och jag skulle bli ett par, men, min dåvarande man, en profet, en Gudsman, föll och var otrogen.. jag är helt för förlåtelse i sådana sammanhang men det blev en stor blockering jag kunde inte längre njuta av samliv och slutligen fanns det inget att hålla kvar för.

Jag hade det mestadels bra med honom, trots att han var en profet så kom jag ändå närmare Gud efter vår relation.

Jag fick iaf leda Mats till GUD och döpte honom, och efter ett tag blev det vi fastän jag var helt ointresserad i början. 
Nu har vi varit gifta i 4 år, vi gifte oss mitt under coronan , borgerligt med bara Mats farbror , hans fru och Jessica som vittnen. 
Jag har längtat efter att ha ett riktigt bröllop, men dells är det svårt att gifta sig när man redan är gift, och sedan tror jag inte min familj ändå skulle komma. Vi bor långt ifrån alla och ja jag vet inte, jag själv älskar bröllop speciell för familjemedlemmar och släktingar, skulle själv inte vilja missa någon, men känner inte att alla tänker och känner som jag i den frågan. 

På vår 4 års bröllopsdag (tar av mig ringen för att kolla datumet) 14/5 åkte vi impulsivt till en fotograf och fotade oss när vi skulle till stan för att äta tillsammans.
Tänkte att de är lika bra att fota nu innan vi ser allt för gamla ut.. Mats har börjat tappa hår och jag har börjat se mer och djupare rynkor. Vi är om några år båda 40. Inga barn har vi fått. Gud har hindrat oss.

Någon profeterade att jag skulle få ta hand om andras barn innann jag får egna.

Jag har en välgörenhetsorganisation, (Back to feet) och fick sponsring till att åka till ett barnhem i Kenya som jag hjälpt i flera år med en kvinna. 
Väl nere ville kvinnan köpa barnhemmets gård åt som och ta över min roll som direktör för barnhemmet, så jag trodde när jag kom hem att jag gjort mitt jobb klart och skulle bli gravid.

Resan blev underbar och jag filmade den för kanal 10, som tidigare besökt hos oss för att höra mig spela harpa efter jag spelat in min första skiva. Jag vet ännu inte om det blir ett program om Kenyaresan till hösten. Må Guds vilja ske.

Tanken med Back to feet är att inte komma med månatlig sponsring, utan med långsiktig hjälp, 
framförallt genom att sponsra till utbildning,
starta företag som ger vinster till barnhem, jobb till änkor,
en företagside är att bygga hus för att samtidigt hjälpa med fler bostäder. 

Jag har en liten webbshop som heter YHWH härlighetsshop, tanken är att sälja varor som för en närmare GUD. Saker som de finns smörjelse över. 
Det finns oljor från Israel, filtar med bibelord, bönesjalar thalliter, menoror och annat.

Pararellt med allt detta har jag varit sjukskriven under flera års tid. 

Det har påverkat att allt går myvket mycket långsamt, och står still under långa perioder. 
Men jag ska testa på att börja jobba 50% snart. 

26/6-2024 Ett relativt nyöppnat kristet kollektivboende

 Vau, ska jag verkligen börja att skriva ?

Klockan är  22:34, det är den 26 Juli, år 2024. 

Jag skippar presentationen av mig, utan ni får stegvis lära känna mig genom inläggen jag skriver.
Jag vill fortsätta att skriva min kristna äventyrsbok, men istället väljer jag att skriva dagbok från mitt egna liv för just nu är det ett oförglömligt äventyr. 

Jag och min man Mats flyttade för (mygga kom och distraherar) många år sedan ihop till ett stort hus utanför Boliden som i sin tur är utanför Skellefteå. Min dröm o plan var att det skulle bli ett kolelktivboende. Vi hade Jessica hos oss några år, men hon flyttade och då började det verkligen komma igång tills idag då vi nästan inte har några lediga rum kvar.

Jag sitter i sovrummet och skriver jag vill för fåglarnas skull inte tända någon lampa, även om de har en filt över sina burar så tror jag ljust skulle störa. 
Vi har en amazon-papegoja som sover i sin transportbur med en handuk över på en byrå, ovh 2 undulater och en nymfparakit som föddes hos oss i år men som inte hittat sitt permanenta hem än sover i en stor bur på en tvbänk precis vid fotändan av vår säng... 
Nu får jag det att låta som det är något fågelkollektiv, men det är det inte förstås.
Vi har ett kristet kollektivboende. 

Just nu är vi sammanlagt 7 st som delar samma kök, men blir 2 till i Augusti om allt går som planerat.

I och med Northwolt, d.v.s batterifabrikens tillkomst i Skellefteå är det hundratals som fått jobberbjudande och strömmar in, är Sveriges mest snabbt växande stad. Mängder av människor söker boplats och mitt i smeten finns vi, 30 min utanför stan ute i skogen.. vi har flera grannar här, men vi är omringade av skog.

De senaste inneboenderna kom 23 Juli, dvs för 3 dagar sedan, det var en man med jobb på Northwolt och fru och ett barn på 4 år. Frun och sonen kom direkt från Indien hit till oss. 

Vi har underbara David här från Kongo som ska gifta sig i jul och planerar att ta sin fru från Nigeria hit till Sverige. Vi har Giri också från Indien som pga brist på körkort sovit hos sin vän i Boliden istället. 

Vi får se om vi får en familj hit från Kenya i Augusti eller inte. 

Det har varit en otroligt värdefull övningsperiod när vår vän Jessica bodde här, för perspektivet blev vidgat i hur det kan vara att bo kollektivt och hur man ska lösa osämjor. Det finns inte en enda osämja som vi inte löste. Så skönt.

Trots att jag upplevt att allt går att lösa, vill man inte "krocka" och jag vill inte känna att jag gjort något som orsakar negativa känsor hos någon. Man vet heller inte hur dom reagerar vid konfliktsituationer.. fäkta eller fly, hålla sig undan eller lådsas som inget? 
Finns väl ingen människa på jorden som inte har en historik som påverkar ens beteende negativt på något område?

Klockan är 22:58, vet inte vad jag ska tycka o tänka om det jag skrivit hittills.
Jag vet att jag måste hålla en bra balans mellan att inte utlämna någon när jag skriver, samtidigt som det ändå ska vara ärligt och öppet. 

För dig som läser är det just nu bara namn på personer, men från min sida av datorn är det min verklighet som du ska få en glimt utav. 

Vi har 3 fönster öppna, myggan som hittade in försvann tack o lov, tangenterna låter onödigt mycket för varje tryckning, Tippen vår katt försöker få ner mig till köket för att ge honom mat.. Han vill jämt ha mat. 

Jag har nattlinne på mig, tror inte att någon kommer upp den här tiden, men om, så skulle jag nog känna det var lite skämmigt att bli sedd i mitt nattlinne.