Vau, ska jag verkligen börja att skriva ?
Klockan är 22:34, det är den 26 Juli, år 2024.
Jag skippar presentationen av mig, utan ni får stegvis lära känna mig genom inläggen jag skriver.
Jag vill fortsätta att skriva min kristna äventyrsbok, men istället väljer jag att skriva dagbok från mitt egna liv för just nu är det ett oförglömligt äventyr.
Jag och min man Mats flyttade för (mygga kom och distraherar) många år sedan ihop till ett stort hus utanför Boliden som i sin tur är utanför Skellefteå. Min dröm o plan var att det skulle bli ett kolelktivboende. Vi hade Jessica hos oss några år, men hon flyttade och då började det verkligen komma igång tills idag då vi nästan inte har några lediga rum kvar.
Jag sitter i sovrummet och skriver jag vill för fåglarnas skull inte tända någon lampa, även om de har en filt över sina burar så tror jag ljust skulle störa.
Vi har en amazon-papegoja som sover i sin transportbur med en handuk över på en byrå, ovh 2 undulater och en nymfparakit som föddes hos oss i år men som inte hittat sitt permanenta hem än sover i en stor bur på en tvbänk precis vid fotändan av vår säng...
Nu får jag det att låta som det är något fågelkollektiv, men det är det inte förstås.
Vi har ett kristet kollektivboende.
Just nu är vi sammanlagt 7 st som delar samma kök, men blir 2 till i Augusti om allt går som planerat.
I och med Northwolt, d.v.s batterifabrikens tillkomst i Skellefteå är det hundratals som fått jobberbjudande och strömmar in, är Sveriges mest snabbt växande stad. Mängder av människor söker boplats och mitt i smeten finns vi, 30 min utanför stan ute i skogen.. vi har flera grannar här, men vi är omringade av skog.
De senaste inneboenderna kom 23 Juli, dvs för 3 dagar sedan, det var en man med jobb på Northwolt och fru och ett barn på 4 år. Frun och sonen kom direkt från Indien hit till oss.
Vi har underbara David här från Kongo som ska gifta sig i jul och planerar att ta sin fru från Nigeria hit till Sverige. Vi har Giri också från Indien som pga brist på körkort sovit hos sin vän i Boliden istället.
Vi får se om vi får en familj hit från Kenya i Augusti eller inte.
Det har varit en otroligt värdefull övningsperiod när vår vän Jessica bodde här, för perspektivet blev vidgat i hur det kan vara att bo kollektivt och hur man ska lösa osämjor. Det finns inte en enda osämja som vi inte löste. Så skönt.
Trots att jag upplevt att allt går att lösa, vill man inte "krocka" och jag vill inte känna att jag gjort något som orsakar negativa känsor hos någon. Man vet heller inte hur dom reagerar vid konfliktsituationer.. fäkta eller fly, hålla sig undan eller lådsas som inget?
Finns väl ingen människa på jorden som inte har en historik som påverkar ens beteende negativt på något område?
Klockan är 22:58, vet inte vad jag ska tycka o tänka om det jag skrivit hittills.
Jag vet att jag måste hålla en bra balans mellan att inte utlämna någon när jag skriver, samtidigt som det ändå ska vara ärligt och öppet.
För dig som läser är det just nu bara namn på personer, men från min sida av datorn är det min verklighet som du ska få en glimt utav.
Vi har 3 fönster öppna, myggan som hittade in försvann tack o lov, tangenterna låter onödigt mycket för varje tryckning, Tippen vår katt försöker få ner mig till köket för att ge honom mat.. Han vill jämt ha mat.
Jag har nattlinne på mig, tror inte att någon kommer upp den här tiden, men om, så skulle jag nog känna det var lite skämmigt att bli sedd i mitt nattlinne.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar